Vilken kontrast, igår var det underbart höstväder och solen stod högt på himmelen. Idag, har det snöat exakt hela dagen och hela valbo blev vitt.
Jag har jobbat med ridläger idag, höstlovsläger. Men hösten försvann så det blev bara lovläger.. haha. Ungarna frös och hästarna fick styltor som hette duga. Men inga sura miner här inte, barnen åkte hem nöjda så det känns bra. Imorgon och på onsdag hoppas jag på bättre väder så vi kan rida mer!
Den här veckan är en lyxvecka för mig! Jag som vanligtvis jobbar kvällar och helger är LEDIG varje kväll och till och med på helgen. Det är helt galet skönt. Däremot är jag ingen morgonmänniska alls, jag har lust att strypa Mårten varje morgon hans jävla larm ringer. Och mest för att JAG lär stänga av det, han sover som en björn i ide och hör inte ett dugg. Men när jag väl kommer upp och åker till stallet för att släppa ut sälen blir jag pigg, då ärdet skönt att komma upp i tid. Vanesak såklart.
Slutet på veckan hoppas jag iallafall att det dyker upp lite halloweenparty.

Jag har börjat fundera mycket på framtiden på senaste tiden. Vad vill jag egentligen göra? Finns det en framtid för mig om jag endast följer mina intressedrömmar? I hela mitt liv har jag velat jobba med djur, helst med hästar då såklart. Veterinär strök jag för länge sedan, djurskötare (veterinärassistent) intresserade mig ett tag, även djurskyddsinspektör. Jag vill göra något jag verkligen brinner för och lägger ner min själ i. Egen företagare med träningsstation, saluhästar mm. har också funnits på kartan, men marknaden är svår och man måste ligga på topp för att kunna ha det som heltidsjobb. Så det har jag lagt på hobbyhyllan, det är något jag tänker pyssla med utöver mitt vanliga jobb, eller tänker och tänker det är en dröm. På sista tiden har jag upplevt en känsla som jag inte riktigt upplevt förut, jag börjar känna mig trygg i mig själv och vet vad jag vill. Svårt att beskriva en känsla..
Det jag kommit på är att jag ÄLSKAR (det är ett starkt ord) att lära ut, men jag gör verkligen det. Barn som vuxna, jag älskar det och se deras utveckling. Jag kommer på mig själv under mina lektioner på travskolan och islandica att jag trivs så himla bra. Barn/vuxna som ser upp på mig och verkligen lyssnar på det jag säger, jag har vuxit mycket som människa sedan jag började jobba på travet. Och allra roligast är såklart att jag får lära ut om det jag brinner för, hästar. Det leder mig in på yrkeslärare, det är ett normalt jobb med en touch av mitt intresse. Samtidigt blir jag kluven.

Jag har aldrig varit ett riktigt fan av barn, 1-5 har jag dock älskat. Jag blir varm i hela hjärtat när jag ser en bebis och ler utan att jag är medveten om det. När jag började ha barnlektioner samt ridläger på islandica ca 5 år sedan kräktes jag på barn, fyfan alltså.. haha. För 1½ år sedan började jag på travskolan, och att jobba med barn. Jag kan ju säga att jag tog jobbet för att jag behövde det. Jag har somsagt vuxit som människa under detta år och insett det omöjliga. jag gillar barn. alla barn. Det är med glädje jag går till jobbet och ska få lära mina små underbara elever massa saker och hästar. Och när man ser utvecklingen, jag har aldrig varit så stolt  över mig själv! jag är jubra på det här! Detta komma låta skrytsamt men jag får beröm minst en gång i veckan av föräldrar som tycker jag är en superbra ledare, pedagogisk och bra med barn. Även mina vuxna elever berömmer mig för mitt engagemang och pedagogik. Och jag växer 1 cm varje gång jag hör det och blir mer och mer säker på vad jag ska göra, vad min uppgift på jorden är. Självklart är det undervisning! Och eftersom jag nu blir så överlycklig över "mina" barn vill jag ju jobba med dessa, får ont i magen över att jag någon gång kanske kommer behöva lämna mina barn på travskolan? Jag vill följa dom livet ut haha. Men känslan när en grupp 6-7 åringar lyssnar på dig som om du vore Gud, försöker göra rätt hela tiden, visar sån glädje i ögonen över vad de gör och när de LYCKAS med det de ska göra. Jag blir så himla lycklig!! :)

Jag känner mig säker över framtiden men samtidigt förvirrad, men på ett bra sätt. Jag vet vad jag vill jobba MED, sen var när och hur är en annan femma. Lärare? Yrkeslärare? Dagisfröken? Ridlärare? Jag vet inte, jag vet bara att jag har en bra känsla! 

En dröm är att öppna ett ridlekis, haha! Kombinera hästar och barn! Som ett dagis fast det inkluderar hästar,då skulle jag trivas.

Hej hopp! Jag lever, fast jag trodde jag skulle dö av smärtor i lördagsnatt. Såhär mycket har jag nog aldrig gråtit i hela mitt 20 åriga liv.. haha. Söndagen var vidrig att vakna upp till, släppte ut min fina häst och kände redan där att näe det här kommer aldrig gå. jag smsade alla mina små hästskötare på travet och bad om hjälp, alla små tjejer kom och hjälpte mig! Så gulliga :) jag behövde endast fylla höpåsar, vilket var nog jobbigt. Tänk er att det sticks en kniv i bröstet varje  gång du tar ett andetag,jag ville bara lägga mig ned och gråta!
Stod ut med en lektion också med nöd och näppe, sedan hem och sova sittandes igen. Måndag morgon ringde jag hälsocentralen och fick komma in, de klämde och kände jag tänkte att nu DÖR jag. Men jag överlevde. De kom iallafall fram till att antingen är revbenet skadat, eller en muskel mellan revbenen som sitter precis bakom hjärtat och som blivit inflamerat. Så jag går på en tablettkur nu och kan äntligen andas!! SÅ JÄVLA SKÖNT!! Jag ska aldrig mer klaga när jag är frisk, aldrig!

Idag har varit en mysig dag. Jag vaknade upp bredvid min prins, åkte och släppte ut sälen som nu förtiden sköter sig. Sen hem och lata mig lite innan jag hämtade mormor och sedan vidare till IKEA och lunchade, mumsmums. Åkte direkt och hade lektioner i mackmyra, därifrån till stallet och träffade kjelle som fick rida sälen då jag inte kan och nu sitter jag här.

Igår var det Peterkurs på schemat, sälen gick så himla bra!! Peter sa att nu har vi kommit så långt att vi inte har något direkt "problem" utan det är bara finslip på alla gångarter och jobba precis som vi gjort. Han är så himla ridbar sälen, och det gör mig så glad! Han är precis så som jag vill att en häst ska vara. Så vi fick mycket beröm om vårat jobb, och extra roligt eftertsom Peter är den första instruktören jag red för med sälen och fortsatt sedan dess. Och vi är himla nöjda!

Natten till idag var rent ut sagt förjävlig, jag lyckades skrapa ihop en timmes sömn. För någon vecka sedan gymmade jag så hårt så jag överansträngde hjärtmuskeln, gjorde så himla ont men det gick över efter någon dag. Igårkväll kände jag likande symptom, och när jag la mig i sängen (det är värst när man ligger ner) så trodde jag bokstavligt talat att jag skulle dö. Fyfan i helvete vilken smärta, hur jag än låg, stod eller satt BRANN det i bröstet. Höll jag andan försvann det men så fort jag släppte igen så blev smärtan värre. Andingen gick skittungt då varje gång jag andades in brann det till igen, alltså det går inte att beskriva vad ont det gjorde!! Grinade som ett litet barn.. haha, och allt gråtandes gjorde mig så himla trött så jag sov från 06-07. När jag vaknade tänkte jag att nu jävlar måste det försvinna, tryckte i mig 2 alvedon och klädde på mig med nöd och näppe, så fort jag böjer mig brinner det. Insåg att jag kan fan inte åka på tävling idag, men sen tvingade jag mig själv. Första timmen var hemsk men sedan lättade det, och under ridningen kände jag ingenting speciellt, täntke att fyfan va skönt nu är det över. Men icke, när jag kom hem och slappnade av kom det tillbaka igen. La mig och sov då ögonen skrek av trötthet, sov en halvtimme sen vaknade jag att det gjorde så ont så jag kunde knappt röra mig, alltså fyfan vad hemskt det är. Jag brukar inte gråta över saker som gör ont, men det går inte att hålla tillbaka så ont gör det. Just nu sitter jag och tar miniandetag för att slippa den värsta smärtan. Ser verkligen fram emot en sömnlös natt plus jobb imorgon... Är det inte borta på måndag måste jag kolla upp det.

Åter till tävlingen, vi kom tvåa och jag är nöjd över sälen. Han skötte sig exemplariskt och fixade varje gångart, jag tycker vi inte fick betalt för som det kändes men så är det med bedömninssporter. Jag är riktigt nöjd med känslan och det är det viktigaste :) min fina fina säl <3 

Jag har inte träffat min fina Mårten sedan i torsdags och får inte krama honom förän imorgon. Pratade med honom i telefon och jag ville bara börja gråta när jag hörde hans röst, haha shit jag är så himla kär. Världens bästa pojkvän.

Nu ska jag äta lite gelehallon och spendera kvällen i soffan i hopp om att min muskel vill ge upp. Puss o kram!

 

FYFAN vad kallt det blivit, idag hade jag raggsockor och vinterjacka när jag jobbade och kände inte av mina tår efter en halvtimme. Satan, måste inhandla en overall snart.
Imorse red jag och evvan på ridbanan, som tidigare tisdagar. Och sälen gick jättefint! Vi känner oss peppade inför KM på lördag, och så känns det bra att Peter kommer och hjälper oss på fredag också. Jag har bestämt mig att vara med i F2 (femgång) och T3 (tölt öppen klass) trots mycket velande. Självklart vill man bli klubbmästare, vad annars? Men jag vill inte vara med i lätt klass. Man måste alltså vara med i två grenar för att kunna bli klubbis, och antingen lätt klass eller öppen klass. Och jag minns hur arg jag blev på folk, speciellt äldre med fina hästar som var med i lätt klass. Jag kan knappt räkna på handen på de gånger jag blivit snörpt på förstaplatsen pga att ettan är en jättefin häst som inte passar i lätt klass. SÅ, därför har jag valt att tävla öppen klass. Trots att vi inte kan kort eller ökad tölt för 5 öre. haha, det får gå som det går, KUL ska vi allafall ha :)

I lördags drack jag vin med massa hästjejer, det var roligt. haha. Jag skrattade väldigt mycket, och något jag funderar över är varför man tycker det är en sån himla bra ide att dricka mer och mer när man fått i sig ett glas. Jag drack iallafall to much men jag mådde aldrig dåligt, men dagen efter ska vi inte ens nämna här. Jag trodde kroppen skämtade med mig när jag vaknade. Såååå kan det gå, om inte haspen är på ;) De är väldigt roligaatt dricka med, hästtjejerna alltså!

Just nu sitter jag i min one piece och ska göra ett litet prov till mina vuxenelever som jag har imorgon. Om en timme kommer min prins, då blir det pusskalas. Hejdoo.

Kom precis hem från jobbet, ikväll var det riktigt kyligt! Så nu sitter jag och försöker värma mig framför gårdagens bonde söker fru avsnitt, finns inget mysigare än de! Jag blir nykär varje gång jag tittar hih :)

Imorgon ska mamma följa med och hjälpa mig med sälen. För jag vill inte vara ensam när jag släpper honom i den stora hagen, den lilla hagen är no problem längre. Jag och evelyn gav oss på den stora tidigare i veckan, han skötte sig hela vägen fram och igenom grinden sen sa det PANG och han va lös. Jag blev irriterad som ett bi som han verkligen kände på sig, haha! Jag gick med bestämda steg mot honom och han liksom "jaja jag vet att jag gjort fel förlååt mig" så han följde glatt med igen och denna gång var grinden inge problem alls. Imorgon går vi påt igen.

På lördag är det först jobb 8-19 sen massa vin med hästtjejer igen. woho.
Och ja jag vet att jag har galet mycket stavfel, är det någon som stör sig pådet så är det jag men jag ser det försent och orkar inte ändra, så ni får leva med det ;) stavningspolisen!

Ny vecka och en ny månad. Nu är riktiga höstmånaden här, och det börjar synas på träden! Fint tycker jag. Hösten är himla mysig när solen är framme, kan vara bästa årstiden :)

Jág har varit väldigt effektiv idag måste jag säga, jobbat på två stället, gymmat och ridit. Och än är dagen inte slut! Sitter och lyssnar på massa bra musik och väntar på att min prins ska träna klart så vi kan mysaaaa.

Ni som läser min blogg, jag tippar på att hälften av er är hästnördar som jag även är vän med på fejjan? haha. Då har ni iallafall sett mitt problem. Sälen är crazy på mornarna och sliter sig varje morgon, det går från 0-100 på en hundradels sekund och hur mycket man än är förberedd på det och håller i så går det INTE att hålla i. Det är omöjligt. Jag höll på att gå i deprition pga detta, hah. Helst ville jag gräva ner mig och låta honom gå ute dygnet runt. Men ena stunden blev jag arg och tänkte näe Anna, du kan fanimig lösa detta. Och vi är på rätt spår. Vi har börjat med en helt annan grind och bara gått in och ut, in och ut och sedan släpper jag inte honom förän han står helt avslappnad och tuggar med munnen. Första dagarna var det försök till att kasta sig, men jag har longerlina så jag höll ett stadigt grepp och han kom ingen vart. Nu nästan en veckan senare kan vi till och med ta av grimman i hagen och plus att han står kvar vid mig tills jag tar första steget. DÅ springer han iväg men det gör stallets alla hästar när man släpper dom. Imorgon ska jag ge mig på den riktiga hagen. Jag hoppas verkligen det hjälper, och att han sköter sig även när inte jag tar ut honom, då det inte är jag som sköter det vanligtvis. Jag tror han är en ögontjänare och sköter sig när det är jag som håller på, för han är så HIMLA personkänslig så det är inte sant. Han väljer ut sina människor, visst är det charmigt i sig och jag är glad att han gillar mig men det skulle samtidigt vara skönt med en som alla kunde hantera.
Annars får jag fortsätta släppa ut han på mornana vilket är rätt mysigt :) Fast frågat ni Mårten vad han tycker om att åka till stallet 8 en söndagsmorgon så får ni nog inte ett sånt positivt svar.. haha han är så gullig och följer med.

2 veckor kvar till Peterkurs och KM!