Den här dagen började inte speciellt bra alls. Jag har sovit max en timme sammanlagt inatt, jag har legat och tänkt och tänkt och tänkt. På allt från himmel och jord, och fått panik över vissa saker som jag inte vill tänka på men som dyker upp titt som tätt, det slutar med att jag blir jättestressad och kan absolut inte slappna av och sova. Och inte hjälper det att ha en snarkande karln bredvid sig heller. Eller jo lite, när jag var som mest rastlös efter ett antal promenadet till toaletten för att dricka vatten och borsta tänderna flera gånger i brist på annat, så la jag mig och kramade om min fina karl och hade det mysigt, dock utan hans vetskap eftersom han sover som en björn i ide.. haha, men jag hade iallafall det mysigt ;) Lyckades somna 3 timmar när jag kom hem, såg ut som en zoombie när jag vaknade så jag släpade ut mina ben på en timmes promenix. Svängde förbi stallet också och mockade så nu är det klart. Och självklart pussade jag på mina fina hästar! Sälen uppskattade ett avbrott i gräsätandet, han fick massa godis som han glatt mumsade i sig. Korp får vara utan än så länge, han behöver inte veta vad godis är riktigt än!

Nu sitter jag och mumsar i mig lite lunch, sen lunch dock. Ska aldelles strax byta om och åka till jobbet. Det vaknas uteritt med de minsta barnen så jag kommer få 2x40 min promenader extra idag. Det är väll bra. 

En blogg som jag följer slaviskt är Tyra Sjöstedts, självklart hästbloggen också men jag fastnade för ett inlägg i hennes vanliga blogg. Hon skrev om att hitta den rätte, och det stämmer så bra in på mig så jag var tvungen att kopiera detta.
"Den här klyschan att om man slutar leta så står han där en vacker dag, stämmer faktiskt väldigt bra in. Helt plötsligt, från ingenstans kommer han finnas där. Det kan vara någon i din “närhet” som du inte tänkt på innan, någon i din klass, någon kollega…men jag tror att det är dax att sluta söka hela tiden." 

Jag är ett levande exempel på detta. Jag kan inte säga att jag har letat, men jag har alltid undrat när den där "perfekta" killen skulle dyka upp. Jag har trott om många killar jag träffat att det här kan nog bli bra, men vadå nog?! ringde det inte en varningsklocka redan där? Jag hörde iallafall inte den. För jag har alltid alltid alltid fallit för de bad guys, alltid. De ser fruktansvärt bra ut (som de även vet om) och de säger rätt saker för att hålla mig kvar.Men det slutar alltid med att deras rätta sida kom fram och där stod jag, sårad och näst intill manshatare(haha) Så, efter 19 års letade fram till augusti förra året gav jag upp helt och hållet och kräktes på allt som hade med förhållanden att göra. Jag intalade mig själv att jag var faboulus by my self och behövde ingen kille. DÅ, när jag slutade "leta" dök lilla Mårten upp. Mårten som jag kännt i så många år och en av mina bästa killkompisar. Och till och med att jag tyckte han var en liten dryg skitunge när vi var mindre, han var en riktig retsticka kommer jag ihåg.
Men plötsligt såg jag honom på ett helt annat sätt, jag tänkte på honom ofta och ville helst bara kasta mig på han och pussa honom. Minns när vi var till grönan ett gäng förra året och jag skulle fixa till hans hår på bussen hem, det har vi pratat om många gångerför jag kände hur händerna blev darriga och fjärilarna hälsade på i lilla magen. Och nu i efterhand kände han likaa dant har jag fått höra. Men jag vågade såklart inte säga att jag tyckte om han för jag ville inte förstöra våran vänrelation. Vi umgick väldigt mycket med varandra under hösten och jag blev mer och mer intresserad. En kväll gjorde jag en chansning och berättade. Och gissa vad, jag fick respons :)
Vi började träffas på riktigt i oktober ungefär en månad framåt, sen blev båda osäkra på om det verkligen var rätt att vi som var kompisar skulle bli kära i varandra.Så vi gav upp. Jag träffade till och med en annan inte så långe efter men jag hade fortfarande M i tankarna och dt knöt sig i magen varje gång jag såg honom. Vi förblev vänner ett tag, fram tills en kväll i januari. Det har jag faktiskt min vän Tova att tacka för ;) Jag träffade Mårten på krogen och började prata, och vi kom fram till att vänner var bäst. Men en hejdå-puss var inte fel. Så blev det och när vi skiljdes åt ringde Tova som en tok och sa: Du måste ringa Mårten!! haha, and so i did. Och idag sitter jag här kärare än någonsin och snart firar vi "ettårssenförstapussendag" HAHA. Det jag ville säga med denna långa text är att jag tror verkligen på klyschan "När du slutar leta dyker den rätte upp"

Idag är det en solig och fin dag. Så jag ska ta mig ut på en promenad alldeles strax! Jag är faktiskt värd en liten vila för jag har sån sjujävla träningsvärk sedan igår. Jag hade redan lite träningsvärk från måndagen så jag gjorde lite styrkeövningar efter springningen, så tänkte jag att det skulle gå bort om jag tränade ännu hårdare igår. HAH! Trodde jag ja. Jag sprang först 3 km i spåret (så fruktansvärt tråkigt att springa i spåret så de är inte klokt) sedan ´sprang jag uppför en mördarbacke 5 gånger så snabbt som jag kunde, det riktigt brann i benen.. Joggade efter valbovägen hem och det var så himla skönt för benen, men jag blev riktigt slut innan jag kom hem så jag gick sista biten. Stretchade ordentligt, och vaknar upp med fetingvärken idag. Så en promenad räcker gott och väl.

Vad ska jag mer göra idag då? Jag ska in till travet och skriva ut lite papper till vuxenkursen ikväll, sen ska jag möta mamma på stan för att säga upp mitt 3 abbonemang. Det tar dock inte slut förns i augusti men gör vi det inte nu kommer vi aldrig komma ifrån.
Och sen ska jag ha vuxenkursen på travet. Hade väldigt gärna velat sett A-lagsmatchen som har premiär hemma ikväll men jag ska ju som sagt jobba. Får glädja mig åt att avsluta kvällen med min fina kille istället! Ska försöka få han att vi ska sova hos honom ikväll, vi har sovit här hela veckan och TRÅÅÅÅNGT! Jag har bara 120 säng, och lilla jag har inte så mycket att säga till om när han både snarkar och tar upp 95% av sängen. Vilket resulterar i lite nattsömn,. och när han väl åker till jobbet vid 7 och jag får somna om ja då sover jag till 11-12 istället. Inte bra.
Men jag gillar honom ändå ;)

Vilken grå och trist dag det är idag. Om man jämnför med i söndags. Jag kom iallafall aldrig iväg och "tjuvred" i det fina vädret, jag fastnade i soffan framför djurakuten.. haha. Och tur var väll det för när jag väl åkte till stallet och tog in honom höll sälen på att få fnatt, han blir somsagt crazy när de blåser och jag fick blåhålla honom för att han skulle hålla sig på backen, haha knäpp häst. Man ser det busiga i blicken och poff så vill han nog helst flyga med vinden, för det ser ut som att han vill det iallafall ;) Sprang lite med honom sista biten in till stallet där de ej kommer  bilar, det uppskattade sälen med massa hopp och skutt, haha åh så söt.

Igår blev jag ledig hela dagen, så jag städade rummet och fixade massa med kort i min scrapbook som jag beställt. Det är så himla roligt, nu är en bok full så måste köpa en till att klistra in i, kul att visa barnbarnen sen höhö!
Sen tog jag mig till stallet och mös med fina sälen, som numera ser ut som ett marsvin! He's so fluffy i'm gonna DIIIE! (vissa förstår) Ska låna rakisen av travet och pudelraka honom, helt ärligt alltså. Det kanske är gayigt men så mycket snyggare i think.
Vi gick även upp ett gäng till småhingstarna som skulle verkas, även min. Evvan höll i och jag fick kämpa.. närå, han skötte sif exemplariskt och lyfter alla fötter så fint och försökte bara rycka åt sig ett framben en gång! Det tog ungefär hälften så kort tid som första gången, fysatan vad jag kämpade och Korp kämpade emot. Då gick tankarna: Hur i hela helvetet har jag kunnat köpt en avkomma efter VON?! Envisaste stoet i denna värld. Men skam den som ger sig, nu tre gånger senare står han som vilken gammal häst som helst och tycker det där med verkning inte är nån big deal. Han är duktig min lilla Korp. Som just nu ser ut som en badboll deluxe med fyra smala långa med och en liten lugg som står åt alla håll.

Idag ska jag äntligen få rida! Mina ridskolegrupper ska rida ut, woho. Sen ska jag till min egna prins och sen till mina andra prins vid namn Mårten.
Föresten så har jag bråkat med 3 hela dagen, dom är mongolider allihopa.

Idag har sälen vilat i 2 veckor precis. Tanken är att han ska vila månaden ut, MEN jag är så ridsugen!! Och det är världens finaste väder idag. Och känner jag sälen rätt så tror jag faktiskt han vill ut på en tur han med.. ;) Han ska ju faktiskt vila igen i november, så åh jag vet inte. Men jag tror jag nästan ger mig ut på en liten skogstur! :) Det som suger är att det blåser lite = sälen kan bli crazy. haha. Föresten så blir det nog två tävlingar till för oss i höst, KM och sigfus tävling! KUL!

Hade iallafall grymt roligt igår, vi var 7 hästjejer som gick ut och dansade oss svettiga. Sjukt kul och välbehövligt! Min fina man kom och hämtade mig efteråt, och det finns inget bättre än att somna med en famn omkring sig! Och igår var jag extra kär i honom.. haha. Jag var ut på en tokjobbig springrunda igårmorse och allt var emot mig, benen andningen och framförallt BLÅSTEN! jag hade motvind hela tiden. Nästan gråtfärdig gick jag ner på min gård, men jag tittade i brevlådan då Mårten skulle lämnat min tröja som var hos han som jag ville ha igårkväll, så han lämnade den där när han åkte på match vid 6tiden, och mitt i gråten i halsen så ser jag att det ligger ett kinderägg och min favoritramlösa i brevlådan.. haha! Jag blev så glad över det och mer kär, han känner mig så bra och gjorde min dag trots att jag inte ens träffade han. Just nu är han påväg på match igen, seriepremiär för division 1. Ikväll ska vi mysa framför beck och jag ska göra det lite extra mysigt har jag tänkt! hihi.

Men nu ska jag fortsätta med att lyssna på Moa Lignell - Calling (asbra) och fundera på om jag ska rida eller inte. HM!

Tjena tjena tjena!

Idag är jag ledig ända fram till klockan 19.00. Så onsdagar är nog min favoritdag numera! Men jag ska faktiskt inte lata mig, just nu sitter jag och skriver lite pappersarbete till jobbet och senare ska jag åka och hjälpa mormor med tvättstugan. Och en springtur ska jag nog hinna med också.

Jag har inte kunnat sprungit på två veckor pga mina knän. När jag yngre spelade jag fotboll och hade problem redan då, och nu när jag börjat träna på riktigt igen kom det tillbaka. Provade alla sorters underlag att springa på men ont gjorde det iallafall, så jag kom fram till slutsatsen att jag var tvungen att köpa nya skor and so i did. I måndags provade jag dom och wiiiiie va bra det gick! Jag tänkte att jag skulle ta det väldigt lugnt då jag inte sprungit på nån vecka, men allt var med mig, knäna, kondotionen och andingen så jag knatade på 3.4 km tills jag blev nöjd. Då började det kännas lite granna i benen. Beach 2013 here i come!
Sälen vilar månaden ut  har jag planerat, då har jag cirka två veckor på mig att sätta igång han innan Peterkursen 12 oktober, den ser vi fram emot! Det kryper ju i kroppen kan jag tala om, men sälen behöver det här :) Jag får utnyttja min egentliga ridtid till att träna mig själv istället. Och faktiskt precis på dagen så firar jag och sälen 2 år och 2 månader tillsammans.

Vad händer mer den här veckan då? Jobb resten av dagarna och ledig söndag. Och på lördag blir det utgång med en hel drös hästtjejer, det är välbehövligt!
Det var allt jag hade på hjärtat för idag, nu ska jag göra mig iordning och åka till mormor sedan ska jag ha min supersköna vuxengrupp på travskolan ikväll och sen vänta in min fina prins som ska göra debut i divition 1 idag vilket jag missar, men jag ska pussa på honom extra mycket för att han är så duktig ;)

Poff så var sommaren officellt slut. Fast vilken sommar då egentligen? Sol max två dagar på 3 månader. Men jag är glad så länge jag slipper packa in mig i dunjackor och ha 5 strumpor för att ens kunna överleva en timme i stallet utan att tårna förfryser. På ett vis tycker jag hösten är mysig, man får burra in sig i stora tröjor och framförallt fleecetröjor som kan vara det bästa som finns. Det har jag saknat i sommar, att ha fleecetröjor på mig i stallet. Hästarna får tjocka pälsar och ser ut som små marsvin, hihi. Tycker dock bara om hösten tills det är dags att ta på broddar på hästarna. Jag tycker inte om broddar punkt.

Vad har hänt sen sist då som är värt att skriva upp?
Jag har börjat jobba som vanligt igen, plus fått ett till jobb. Ett nygammalt jobb kan man säga. Så nu jobbar jag faktiskt varje dag, och dubbelt vissa dagar. Men jag klagar inte, jag får jobba med det jag älskar dvs hästar samt får in pengar. Och när jag började på det "nya" jobbet så har jag insettåter igen vad jag verkligen vill jobba med i framtiden.

Jag har hunnit med att tävla två gånger, en gång på Gydas hösttävling där vi slutade 2:a och 4:a. Med tanke på placeringarna brode jag vara nöjd men jag vill att allt ska kännas bra, sälen hade en "spänd-dag" båda dagarna så ridningen kändes inte 100. Det resulterade i att vi inte visade ett travsteg i femgången utan där blev det galopp. Jag är iofs glad över att han blir pigg inne på banan och inte lat och visar att han inte vill. Det gäller att se allt från den ljusa sidan! Men lite besviken på att känslan vi hade tidigare när vi tränat på banan samt hemma inte fanns under tävlingen.
Sedan tävlade vi så sent som i helgen som var, på den årliga lagtävlingen i uppsala. Det var jag, Ida, Marilinn och Evelyn som bestod kvar av laget när två dragit sig ur. Vi tänkte att vi åker dit och gör vårat bästa då förutsättningarna inte var de bästa då man kunde vara upp till sex stycken i laget. Och vårat bästa gjorde vi verkligen, vi åkte hem på lördagen med överlägsen ledning i uttagningarna. Man ska ha så lite poäng som möjligt och vi hade 15 poäng, laget som låg tvåa hade 31 poäng.
På söndagen klev vi upp i ottan igen och åkte iväg, med förväntningar på vinst såklart. Men när de första två finalerna var avgjorda tappade vi hoppet, en fick fel galopp och en annan inge galopp alls. Skit tänkte vi, det återstod femgång som ida skulle rida, tölt som jag skulle rida, t2 som marre skulle rida och t3 som ida också skulle rida. Efter femgången ropade speakern ut att lag barbapappa låg i ledning! Ida hade fått superpoäng och fått oss upp i ledning, sedan vann jag tölten med 6.5orrakt igenom och en slutpoäng på 6.41, Marre van t2an och Ida vann t3an, sedan visade det sig att Evelyn vann sin gren också. Så vi lyckades vinna 5 av 6 finaler och tog en överlägsen vinst! Så jävla kul var det :) Och det jag var mest nöjd över var att sälen var sig själv igen! Han va superspänd innan femgångsuttagningen på lördagen och ville inte ta ett travsteg alls, och jag tänkte faan.. Men sen röck jag upp mig och tänkte, är det någon som kan rida min häst så är det jag. Så jag satt igång och gjorde som hade gjort hemma, travade lugnt på vot ända tills han frustade, sänkte huvudet och kändes lugn igen. Sagt och gjort, vi gick in och gjorde en bra uttagning förutom en felfattning samt att han slog upp sista stegen i femgången. MEN, vi fick väldigt bra poäng ändå! Och passen var jättefin fram tills att jag drev på för mycket, Han la sig där han skulle och fick bra fart. Så vi lyckades komma på en 5e placering av ca 20 startande. Det var jag riktigt nöjd med.
Nu har vi bara KMet kvar sen ska sälen få en välförtjänt höstvila några veckor.