Fyfan vilka gråa och trista dagar Sverige har bjudit på de senaste dagarna, Jag har inte orkat gjort många knop alls. Jag är inne i en sjuk tråkig period i livet och vill bara att den ska ta slut, helst nu. Inte ens stallet gör mig glad längre, det som förut varit som en fristad för mig. Jag vill helt enkelt inte dit, jag har noll motivation till att rida eller göra något över huvudtaget och det i sin tur ger mig ångest över sälen, klart inte han klagar på att vila men ja ni kanske förstår.
En orsak till att jag känner såhär är faktiskt sälen him self. Jag vet att han är känslig och speciell, det visste jag från dag ett jag såg han. Han blir stressad över saker som "normala" hästar inte blir stressad över. T.ex så är han väldigt rädd om sin rumpa, man får inte röra den utan att han vet om, man kan inte ha reflextäcke när man rider om man vill ha en ospänd ridtur, man kan inte slita av ett vanligt fleecetäcke hur som helst, man kan inte skutta hur som helst i sadeln, man kan inte lägga skänklarna för långt bak och man kan absolut inte rida med ridspö, då har jag noll ridbarhet kvar av honom. Han blir spänd och bara springer utan att veta vad han gör. Han hatar plötsliga rörelser, jag måste tänka mig för innan jag gör något i hans närhet, han är väldigt personkänslig och vissa personer gillar han helt enkelt inte, varför vet jag inte men han gör inte bara det. Det är så han är, och säkerligen 1000tals andra hästar. Men det är därför jag tycker om honom. Jag tycker om sånna här känsliga hästar, och det förstår jag verkligen att alla inte gör, men jag gör det. Jag har fått höra mycket skit om att sälen är knäpp eftersom han är som han är, och jag kan tänka mig att vissa tycker att han ska klara allt det här lika bra som andra hästar.  Självklart ska han klara det, men han gör inte det idag. Det är STOR skillnad på idag och för två år sedan, men det är det bara jag som märker. I andras ögon är han "knäpp" fortfarande. Trångsynta människor som inte varit i kontakt med sånna här typer av hästar tidigare.

Sälen har under året utvecklat ett problem vid uttagningen i hagen, det började med att han fick ha grimman kvar och slutade med att han slet sig så fort han närmade grinden. Varför? jag har ingen aning. Men, min teori är att han inte klarar av att gå med flera hästar samtidigt vilket det oftast är när man tar ut, han kanske känner sig trängd och vill bara därifrån. Jag hade honom 3 månader i årsunda när jag köpte honom, och visade ingen tendens till detta. Så det är ju alltså något som gjort honom rädd och spänd i den situationen. När det var som värst började jag ta ut honom på mornarna, nu ca 2 månader senare står han stilla och väntar snällt tills jag tagit av grimman, och han kan även gå samtidigt med en annan häst. Men under förra veckan hände något, jag vet inte om det kan vara så enkelt att elen knäpper högt vid grinden numera eller om det var för att en annan häst sprang in i honom så han blev rädd och slet sig i hagen. Men vi är iallafall tillbaka på nästan ruta 1, grimman är på igen och vi får backa in i hagen. Om ni bara visste vad detta har gjort mig ledsen, jag gråter varje morgon jag släpper ut honom och hela dagarna går åt till att tänka på vad jag har gjort för fel. Jag vill inte gå och lägga mig för att när jag vaknar får jag sådan himla klump i magen och blir så ledsen. Tänk er att bli sviken av eran bästa vän varje dag, jag lovar att det känns. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, och jag blir helt enkelt ledsen av att vara i stallet, för jag måste hålla en fasad och låtsas att allt är så himla bra. Vilket det normalt är, utan det här. Det kanske låter som världens löjligaste grejj, men inte för mig. Under den här veckan har jag tänkt på allt ifrån att skicka han på träning, sälja han eller helt enkelt lägga av helt med hästar. Jag vet att jag aldrig kommer klara av att sälja han, men när man blir mer ledsen än glad går tankarna runt.