Jag har några tappra läsare som inte ger upp, trots att jag är sämst på att skriva här :) ni är duktiga ni. Det har gått en månad sen senast, och ja rätt mycket har hänt måste jag säga.

Jag har börjat min licenkurs på montén, jag har ridit 1 av 15 lopp (10 ska vara godkända) och satan va kul de är! Så jävla jobbigt bara, har börjat sprungit nu för jag tänker inte stå där och flåsa efter loppet. Idag åkte jag hem på lunchen och sprang, HAHA vafan äre för fel?!
Har hunnit med att åka till strömsholm djursjukhus själv för första gången också (haha) dock fick jag kjelle med mig som tur var! Lilla ponnyn på travet mådde inte alls bra så det var bara att åka, och väg 56 i spöregn med mötandes lastbilar och en hästsläp med en sjuk häst är inte skitkul. Men vi överlevde! Och pappa var lite stolt faktiskt ;)

Vad mer då? Självklart umgåtts med min fina mårtis som jag blir mer och mer kär i för var dag.

Min fina korp har kommit hem, och med hem menar jag såklart hem till lund där sälen även står. Flyttningen gick jättebra och han blev väldigt glad av sina nya lekkompisar! Och mamma vón såg inte så brydd ut när hennes lillbäs åkte, tydligen hade han varit hemsk de två sista veckorna.. haha. Idag stod jag och borstade på honom i en timme, min fina fina korp. Vad jag vill att tiden ska gå fort!


Och sälen, han är ju alltid den närmast hjärtat såklart. Han är underlig min häst, han har fått mig att fundera massor. Jag har alltid varit intresserad av att tävla, och mitt mål var att ha en fin tävlingshäst, inget annat. Jag älskar att tävla, men är det verkligen det jag och sälen vill göra? Är inte huvudsaken att har roligt med sin häst och att hästen trivs, så känner jag iallafall. Vad får vi ut av att tävla, egentligen? Lite poäng. Självklart är det roligt att få belöning för de man gjort, men jag är inte säker på att det passar sälen. Han älskar också att tävla, det märker jag för han gör sitt bästa och blir 50% piggare. Svårt att beskriva men man känner sin häst bäst, så är det bara. Det som fått mig att fundera mest är det här med passen, jag VET att min häst har en väldigt bra pass, för jag har sett den. Och det är inte bara jag, utan jag har fått det bekräftat. Grejjen är, när jag tränade pass intensivt för någon månad sen blev sälen helt förstörd, hans huvud orkade inte med och allt blev kaos. Han blev som en fiolsträng i hela kroppen och kunde inte gå i någon annan gångart än väldigt snabb spänd tölt med huvudet som giraff. Är det så jag vill att min häst ska vara? Verkligen inte, jag blev så himla ledsen över det där. Jag fick passförbud av en instruktör för vi kunde inte ens genomföra en ridlektion på ridbanan, det gick inte. Han sprang runt som en galning och efter 45 min lyckades jag få han trava några få varv avslappnad på volt, och han va inte så avslappnad som han kan vara. Jag nöjde mig väldigt bra med de varven, jag ville inte sluta med en spänd häst.
Och jag känner min häst ut och innan, han är spänd som häst det vet jag. Massören fick inte ens ta på honom hur hon ville, han hade väldigt svårt att slappna av, det är för att han är sån. Så är många Saer avkommor har jag hört. Men det är det jag gillar med honom, att han är med på allt och reagerar på minsta. Så jag vet när min häst är spänd-spänd och spänd av sig själv. Jag gillar inte när han blir spänd för något jag gör, alltså passen.

Efter någon vecka med enbart trav och lugn tölt blev han sig själv igen. Och det är han fortfarande, jag vill och vågar inte förstöra han igen. Det är inte värt det, hans huvud klarar helt enkelt inte av passen. Så pass känslig är han. Och kom inte och säg att det är jag som är känslig och fånig här, för jag känner han bäst och kan se på han långt innan sadeln ens kommer på hur dagens ridtur kommer vara. Jag vill inte att han ska tycka passen är en obehaglig upplevlse, så vafan ska jag göra? Jag behöver verkligen hjälp.. Jag ska rida för Peter 2-3 juni, jag hoppas på en räddning där.
Shit va långt det blev, men jag behöver få det nedskrivet så jag kan se på saken ur ett annat perspektiv. Jag känner inte igen mig själv, jag längtar inte ens efter att få tävla. Men när jag tänker på korp kan jag inte tänka på annat, jag längtar redan till våra tävlingar! Men med sälen, ja ni förstår. Jag tycker inte det är roligt.

Jaja, nog om mina tankar. Nu ska jag sova utan min fina :( och upp och jobba på v75 med kiosk och ponnyridning. Sen upp i ottan på söndag och åka till örebro med mina söta elever som ska vara med och tävla i en frågesporttävling! Jag är så stolt :) haha. Pussgodnatt.