Exakt för ett år sedan satt jag på mitt rum i linne och kjol och bokstavligt talat svettades ihjäl. Jag hade precis gjort mig iordning för att möta upp Bella och fira dag 2 på studentveckan. Kvällen var fruktansvärt rolig och den avslutades med en promenad hem mitt i natten som tog 3 timmar. Men det gjorde inget, det var varmt, jag hade roligt sällskap och jag hade ingen tid i världens alls att passa. Livet var så skönt.. haha.
Idag, ett år senare har jag tillbringat hela dagen under täcket med min fina kille plus massa film. Jag kom nyss hem efter att ha pussat han hejdå innan han skulle på klassfest och sen barrundan.
Jag blir deprimerad av att umgås med han just nu, haha! VILL TA STUDENTEN IGEEEEEN :(:(
Får iallafall uppleva lite firande på fredag hemma hos honom.

Det är sista veckan med lektioner nu, sen ridläger två veckor sen har jag sommarlov i 3 heöa veckor helt sjuuukt! Inte haft sommarlov på riktigt sedan jag va 14. Iofs har jag tillbringat varje sommar med att jobba i stall så det har väll varit rätt bra ändå, men förra året badade inte jag en enda gång, det är ju förskräckligt. Ber till gud att det blir fina veckor i juli så jag får ta vara på sommaren :)
Just nu sitter jag och väntar på mamma att hon ska komma hem så vi kan hämta ut min nya saaadel! Det blev en Eques Sella Soft, wiiie. Det lyser upp lite i mitt student-depp ;)


Sen måste jag få skriva av mig lite igen, det är helt sjukt va beroende man kan vara av en annan människa. Jag tycker verkligen det är skitläskigt, och sjukt. Jag trodde aldrig jag skulle tillåta mig själv att bli såhär kär, aldrig. Jag har kräkts på kärlekspar, verkligen! Folk som räknat månader på facebook och lagt upp gullbilder på varandra, uääääk har jag känt, haha. Och tänkt att sådär ska jag aldrig bli, jag ska aldrig bli beroende av någon annan och att jag klarar mig utmärkt själv, och att jag verkligen trivdes att vara ensam. Klart jag inte var ensam, men you get the point. Sen vändes livet på en 5 öring. Idag är jag helt sjukt galet beroende av Mårten. Jag har ingen aning om vad jag skulle ta mig till utan honom, ingen aning alls. Och det skrämmer mig lite för jag vet att den dag kan allt ta slut, vilket det absolut inte känns som nu men man vet faktiskt aldrig.  Jag saknar han såfort jag inte ser honom, trots att jag vet att han är i rummet bredvid. Jag vill se hans namn på min mobilskärm ständigt. Jag vill vara med honom 24 timmar om dygnet helst och jag planerar hela min vardag efter honom. alltså HAHA, vafan har hänt med mig. Jag fattar ingenting. Mer än att jag är fruktansvärt kär och lycklig! ♥