Sitter just nu i skrivande stund och äter äggmacka, det är förskräckligt gott. Eftersom jag har blivit så hurtig och börjat träna springning/intervaller så måste man ju tänka lite på vad man äter, haha! Och så har jag kommit på nyckeln till all detta småätande, tack vare jobbet. Jag jobbade med ridläger två dagar i måndag och tisdags, började med frukost vid 7, lunch vid 12, mellis vid 4 och så middag vid 6-7 på kvällen. Och vet ni vad? jag blev aldrig sådär sugen som jag alltid annars brukar vara, det kan en macka hit och en macka dit. Så det har jag börjat med, för man mår så mycket bättre! :) och piggare. Som idag, satans va hurtig jag har varit! Steg upp kl 7 med Mårten, åt frukost och slöade i soffan innan de va dags för att bege sig till stallet och promenera med sälen tillveterinären (ca 10 min bort) och vaccinera honom, han är så duktig <3 sen hem och dra på sig springskorna, började med att jogga ca 10 min sen 4 intervaller på 20 sek och avslutade med att springa i backe plus göra utfallsteg nedåt, mina beeeeen. Men iallafall, efter de en välbehövlig dusch följt av en powernap, en tur till köpis och köpte nya ridbyxor och en tröja, marinblått i mitt hjärta. Sen spendera 3 timmar i stallet och pyssla och mysa runt. Och nu sitter jag här och väntar på mårten. Och jag är inte ett dugg trött eller har ångest för att gå upp tidigt imorgon. HEJJA mig!  

NM var en rolig resa, kan de bli annat med världens flummigaste resesällskap? haha allvarligt, som vi skrattade under de 24 timmarna som var. På kvällen grillade vi och drack lite vin, och upp tidigt på söndagen för att få bra platser och se alla vackra hästar! Och vilken inspiration man fick!! Köpte med mig ett par scalpers hem som jag ska på sälen när vi rider pass, de känns bättre än de där fladdriga bootsen. Vi har vilat i nästan 3 veckor nu pga skoproblem, jag blir så less på hovaslagare! Men förhoppningsvis får vi en ruskigt bra till nästa gång. Imorgon blir iallafall skorna bytta så vi kan börja träna inför tävlingen.

Och appråpå hästar och tävling, ibland blir jag så fruktansvärt less på hästfolk. Man måste ha en mage av stål för att kunna ta emot alla smällar. Och jag slutar aldrig förvånas, är det något folk som kan vara riktigt grymt så är det just hästfolk. Blä. Men jag tuggar och sväljer, skiter i vad som sägs och kör på mitt sätt så länge det känns rätt. Det som stör mig något fruktansvärt är att så fort man gör annorlunda än någon annan eller har en annorlunda syn på saker får man så mycket skit. Det folk inte verkar förstå är att man som hästägare till sin egna häst vet bäst hur den bör skötas om eller ridas. Jag behöver inte höra från någon annan hur jag ska rida min häst, för det vet jag bäst. Misstolka mig rätt, självklart tar jag emot tips och dylikt, MEN det ska komma från rätt person och i rätt syfte. Det är där det spricker.
Min häst är ett sånt himla bra exempel, jag har fått höra många gånger bakom ryggen om folk som undrat varför jag inte satsar på min häst, varför vi inte tävlar mer och varför jag köpte en så ofärdighäst när jag ville tävla? Nu ska jag förklara för er.

Jag älskar att tävla, verkligen älskar. Men inte mer än vad jag älskar att vara i stallet, umgås med hästar, rida ut på roliga skogsturer och att ha känslan "Det där är verkligen MIN häst" med mig hela tiden. Fick jag välja mellan att ha kvar sälen eller få byta till en häst som kan ta mig till VM, blir det sälen utan tvekan. För att jag tycker om just han, han är ingen maskin som måste ta mig till SM och om han inte gör de så måste jag sälja han. Aldrig i mitt hela liv. När jag jobbade hos Jamila hade inte jag en tanke på att köpa häst, jag skulle precis lämna tillbaka foderhästen jag hade och jag skulle börja kolla på häst till våren 2011 tidigast. Blev det så? Nej. Och vet ni varför? För att jag blev kär i Sälen,  i hans temperament, känslighet, ridbarhet. För mig var han drömhästen som jag letat efter. Att han råkade vara 6 år och knappt riden gjorde min ingenting, det var honom jag ville ha. Hade jag velat tävla på en gång hade jag köpt en mer färdig häst.
Att vi har blivit placerad på alla våra tävlingar under dessa två år är fruktansvärt roligt, och det har fått mig att inse vilken fin häst jag har. MEN, det var inte mitt mål med honom när jag köpte honom. Självklart kommer vi försöka satsa på att ta oss högre, men går det inte så fine. Jag har ändå kvar min fina sälen som jag kan rida och ha kul med varje dag. Och så länge sälen och jag tycker det är kul att tävla så kommer vi fortsätta, om det så är på klubbnivå eller nationell nivå. Jag tänker aldrig göra något han inte vill, blir han stressad av att jag tränar pass så lägger jag ner passen. Så enkelt är det bara. Jag vill att min häst ska må bra och inte bli stressad av att JAG vill ha kul ochfå bra placeringar på tävlingar, aldrig i mitt liv.

Med korp har jag lite mer tankar om tävling med. För att jag vet att han har en fin stam och han visar väldigt fina gångarter i hagen. Men om nu han skulle vantrivas på banan när han blir äldre, hata att tävla. Då tänker jag absolut inte tvinga honom. Man kan alltid ha ett mål, men sen om man kommer dit är en helt annan femma! Det jag vill ha sagt är att även om Korp inte duger som tävlingshäst så förblir han min. Jag köpte honom främst för att han var efter mitt favoritsto. Sen att han visade sig vara fin är en bonus.

Jag klankar inte ner på folk som vill ha sina hästar som maskiner och byta ut dom år efter år, verkligen inte. Det är deras beslut. Det jag blir irriterad på är att tycker vissa en sak, då ska man tydligen tycka samma sak. Jag vet att tävlingsfolk skulle se ner på mig om hur jag tänker, men det skiter jag i för jag låter dom tycka det. Dom har sina mål och drömmar och jag har mina. Min dröm är att ha välmående hästar som älskar att ridas ut på och pysslas med lika mycket som jag. Haha shit, jag skulle kunna skriva en bibel om det här. Men kort och gott: Låt folk ha sina hästar på sina vis, man behöver inte tävla för att man tycker det är kul och man behöver VERKLIGEN inte säga till folk vad man tycker och tänker. Punkt.