Idag har jag varit rätt flitig, lyckats gjort 2 tunga uppgifter av 3. På torsdag måste jag göra nästa, tyngden i hjärtat som försvinner när man gjort klart allt går inte att beskriva. Och på fredag tänker jag fira att jag varit så flitig med en rejäl SPÅRutgång! Känner för det, och jag är inte ensam om att känna så och tur är väll det ;)

Sen har ju vi det här med mitt jävla ridproblem, när ska jag få lusten tillbaka?! Jag tvingade upp mig i sadeln idag och red till&med med boots för att krydda på lite och bli taggad. Blev jag det? Nej. Jag var allt utom glad när jag hoppade av, arg ledsen och ville bara gråta. Tog ut min ilska på katten ehehe. Närå, men han är så jävla dryg och springer runt benen hela tiden så jag skrek åt honom, högt! Tur att det bara var jag i stallet. Jag blir så frustrerad, för jag har världens finaste häst som jag tycker så mycket om men jag känner bara att näe, jag kommer inte komma någonvart och jag kommer aldrig nå mitt mål. Vad målet är säger jag inte, men så tittar jag på sälen och tänker att jag kommer aldrig kunna sälja honom och borde vara glad för det jag har. Men det är svårt, för jag vill så mycket och jag vet att jag kan, men hur? Förut blev jag glad av att bara ta det lugnt med ridningen, ut och ha kul bara, men det blir jag inte längre :(  Kalla mig EMO-anna.