Idag fick jag tillbaka lite av min ridmotivation igen. Red i jockeyläder på cissilektionen, jobbigt men så himla roligt! Sen ville Amanda ut och rida med mig och sälen så jag tänkte att jag kan väll följa med för hennes skull, fast jag inte alls var sugen. Men suget kom mer och mer under ridturen, sälen är så rolig att rida :) hade jag bara satt mig i sadeln trots att jag inte ville hade nog motivationen kommit tillbaka. Så nu, är den sakta men säkert på gång igen! Får jag iallafall hoppas. Ska ta en lååååångtur i helgen tänkte jag.

Sen måste jag få skriva att jag är så glad över min fina vän Evelyn, vilken människa hon är! Tänker ofta på hur det hade varit om jag bestämde mig för att inte börja på wången, eller för att inte sluta, då skulle jag aldrig träffat henne. Så ja, jag tror faktiskt på ödet :)