September, September kommer gå fort känner jag på mig. 4 september ska jag till furuvik med Tova, 11-12 september ska jag åka och tävla i borlänge, 18 september ska jag rida kurs för Maria Berg, 20 september ska jag pröva studentmössa!! FAN vad jag gillar september!

Den här veckan har varit väldigt hästig, och nästa blir värre. haha. Men inte klagar jag eller!
Måste bara berätta om fina underbara Blesa som kom till Jamila i slutet på juni på träning&försäljning, jag var ensam den kvällen och tog emot henne, och ja, hon var speciell, tänkte först att hon bara var superstressad av transporten och att hon kommit till ett nytt ställe. Men nejdå, det där beteendet höll i sig i flera veckor, hon gick inte att fånga i hagen, absolut inte att hantera utan att hon höll på att kvävas av panik, så vafan gör man med en sån häst funderade vi? Ingen vill köpa en sån häst. Jamila gav henne till mig.. haha, jag fick försöka så gott jag kunde tänkte jag. Och fyfan, vi har haft våra stunder då vi hatat varandra, som jag jagat den hästen i hagen... Tror båda varit sjöblöta av svett, men skam den som ger sig! Vi har gnatat på, tagit allt från början, jobb från marken, hantering, och ja allt möjligt. Tillslut fick jag tag på henne i hagen, hon var någorlunda lugn i hanteringen (inte lugn alls egentligen, men lugn för att vara henne) och började bli allt mer nyfiken i stallet, hon ville vara med och se vad som hände istället för att trycka i ett hörn och se rädd ut. Vi vågade på oss att sätta upp mig på henne (offer.. haha) och det gick över förväntan, spänd som en fiolsträng men hon gjorde inget dumt, så jamila släppte linan och lät mig rida runt själv, och vilken omöjlig häst tänkte vi båda, hon kunde ingenting, var fruktansvärt spänd och andades knappt, som om hon hade panik. Vi kämpade på, red varje dag och visst blev det lite bättre men fyfan vilken häst. blä.. haha. Men sen en dag när jag longerade henne inspänt vilket hade gått piss de tidigare gångerna, men jag tänkte fan nu ska hon lära sig. POFF sa det, hon gick hur avslappnat som helst i form, vafan nu ?! trodde inte mina ögon, så jag fortsatte med samma jobb några dagar innan jag satt upp, och ja nu kunde hästen gå i form, fanns inte på kartan i mina ögon. Vi prövade att rida ut, jag visste vad jag gav mig in på, ute på stallplan blev hon tokig, - Nu sätts dina kunskaper på prov! sa hovslagaren som var där, Heeeheee tänkte jag, nu dör jag. i höll oss i en annans häst rumpa till att börja med, men sen kunde vi trava och galoppera själva, kände mig som en stolt hönsmamma :) hihi.

Nu i veckan när jag inte hade varit där hade de försökt hålla på med henne i stallet, men hon hade blivit helgalen och varit mer i luften än på marken, ingen hade fått komma upp på henne ens, blev lite ledsen när jag hörde det eftersom hon varit så duktig senaste tiden. Jag åkte dit på praktik i tisdags, - Håll på med henne tills hon slappnar av, även om det tar hela dagen. And so i did, men det roliga var att det var inge problem att fånga henne, inge problem att jobba med henne från marken, och inge problem att komma upp i sadeln, och det bästa av allt att hon gick så avslappnat så hon började frusta i traven, jag var i CHOCK! den hästen har aldrig frustat. Jag blev så glad, aldrig har en häst tytt sig så till mig, hon gick omvägar i ridhuset för att inte komma nära någon annan, man blir alldeles varm i hjärtat att man lyckas få en sån häst att lita på en, som från början var så fruktansvärt skeptisk mot människor. Och nu ska hon åka, det svider i lilla mammahjärtat.. Hade jag pengarna hade jag köpt henne, trots att jag sagt flera gånger - Vem fan vill ha en sån här häst?! Men jag vill, för vi har kommit så bra överrens och jag vill inte att hon ska bli rädd igen. Hoppas hon får det bra dit hon ska, vilket hon nog får, men jag ber till gud att hon kommer tillbaka!