Jag älskar min säl så jag tänker lägga ut massamassa bilder på honom. Och skriva ner en liten historia om när jag köpte honom så jag kan gå tillbaka och kolla sen. :)


Första bilden jag tog på herr säl. Tuffsig och inte alls speciellt fin, men det visade sig att skönheten satt på insidan.

   

    

Avslutar med den sistknäppta bilden på fluffsälen.

Iallafall, började jobba hos Jamila den 16 juni, vi gick runt och kollade lite i hagarna men sälen var lite reserverad så han kom inte fram i första taget, men jag reagerade på färgen, vitblack. Några dagar gick och jag&Johanna (jamilas lillasyster) delade upp alla 16 hästar som skulle ridas, hon red sälen. Han stog i en box och såg inte speciellt nöjd ut, känslig för minsta rörelse och ännu känsligare att rida enligt Johanna. Dagen efter var det min tur, hoppade upp och ja han var fruktansvärt känslig! Men jag tyckte om honom, han hade en så bra naturlig hållning och form, och var så lätt i munnen, aldrig varit med om dylikt, han skulle man kunna rida med en sytråd. Red runt och Jamila sa att vi passade bra ihop (tänkte nu kommer försäljarsidan fram.. haha) men det visade sig att hon hade rätt. Hon hoppade upp och visade mig honom och ja visst gick han fint men det syntes ganska tydligt att han inte trivdes. "Anna, köp den här för 70, och sälj han för 100 om ett år". Den meningen satt kvar ett tag i mitt huvud, men både mamma och jag hade bestämt att vi skulle vara hästlösa i vinter och börja kolla på häst i vår, det skulle bli bäst så. Men tji fick jag ;)

Veckorna gick och sälen blev en av mina träningshästar, som jag började tycka om mer och mer, fick en känsla och log efter varje ridtur, han var min dröm. Mjuk, känslig, väääldigt lyhörd, och fina gångarter. Och allting kändes så rätt, han var min typ av häst och jag hans typ av ryttare. Har inte suttit på en häst som ens liknar sälen en aning i ridningen sen jag red på honom första gången. Vi lärde känna varandra mer och mer och han började visa en personlighet som han inte visat förut, nu var han en nyfiken gosig häst som gärna ville vara med överallt. "han börjar få en människa att lita på nu Anna" fick jag höra, och det stämde för han visade bara mer och mer av sin personlighet för mig. Började prata lite smått med mamma, men hon lät inte så jättepositiv.
En dag (1 juli) bestämde vi oss för att ta med två hästar till stranden och fota, två saluhästar. Det blev Bragi och Sälen, och det sved till i hjärtat när jag insåg att han skulle sättas ut på annons på riktigt nu, med nya fina bilder. När vi kom till stranden red jag först, och det var då jag blev så fruktansvärt kär i honom :) jag log HELA tiden. Och det var då jag bestämde mig, den här hästen ska jag ha!
Åkte hem till mamma och STORgrät när jag såg att han var ute på annons, gud vad jag grät.. haha. Mamma var inte så positiv på det hela nu heller, vilket gjorde att jag blev ännu mer ledsen. Dagen efter ramlade jag av och fick åka ambulans till akuten, och när jag låg där fastspänd och läkarna ställde massa frågor var en fråga: Var det din häst du ramlade av? - Nej sa jag, jag har ingen häst. Mamma blev knäpptyst, haha. Jag såg hur påverkad hon blev av den meningen. 3 juli fyllde jag 18, hade en liiiiten liiten gnutta hopp om att få sälen. Men nej, och ju längre dagen gick ju ledsnare blev jag, på min födelsedag liksom. Jag vet att det är väldigt mycket begärt att få en häst på sin födelsedag, men jag kom ändå inte undan besvikelsen. Det blev vardag igen och jag jobbade på i stallet, bodde i min lilla stuga. Den 8 juli, en onsdag. Ringde mamma på kvällen som vanligt och vi pratade om vad jag gjorde osv. Efter kanske 10 min säger hon det, att jag ska få en sen 18årspresent. Lyckan i min kropp då! Shit. Hon hade redan pratat med Jamila och allt var klart, kontrakten skulle skrivas på under SM då hans nuvarande ägare skulle befinna sig där. JAG, lilla jag fick skriva på kontraktet och en namnteckning senare var han min. Och nu har han varit min i snart 4 månader, och vi har hunnit med att placera oss på prispallen 3gånger av 3 möjliga, uppnått poängen 6 ialla gångarter, gått kurser, varit på uppvisning och håller på att lära känna varandra på djupet, och det är bara under 4 månader, tänk då vad vi kommer hinna uppleva under hela hans liv. Jag är så kär i honom och konstant rädd att det ska hända honom något (a) Och det bästa är att han kommer till valbo om några veckor, vilket betyder att jag får umgås med honom varje dag. Och det där med att jag kommer sälja honom dyrt sen, finns inte. Han ska vara kvar som min tills hans liv tar slut.