Nu ni, varnar jag er för ett långt egoinlägg. tänk på att jag varnar er redan nu!


Så, nu börjar jag.

I söndags kväll åkte jag upp till wången, hur länge har jag inte längtat efter det? Kom fram till ett kolsvart ställe med massa hus och hööööög musik med ungar överallt! okej? tänkte jag. En fritidsledare kom och tog emot mig, visade vart jag skulle bo och så. Det första jag möts av utanför mitt hus är två extrema blonda rökande fjortisar som satt och skrek att killarna hade smetat kladdkaka över alla handtag osv. vafan?! 
Jag ignorera det så mycket som möjligt och följde med Annie (fritidsledaren) in, hon visade mitt rum. längst bort i korridoren, skönt. Jag skulle dela rum med någon som hette Kajsa, men som inte var på rummet just då.

Jag gick in och kollade runt, det var väll ok. fräsch toa och dusch, viktigt! Satt mig i sängen och funderade på vafan jag skulle göra? Annie hade redan gått. Började packa upp alla väskor och så. Sedan satt jag mig i sängen och läste ltie tidningar som jag fått från Emma.
Efter kanske en halvtimme öppnas dörren, och in kommer Kajsa. En jättesöt skåning! Vi börjar prata lite och efter ett tag gick vi och lade oss.

07.15 ringde klockan, dags att göra sig iordning. När vi var klara gick vi och mötte Martina och Thresia, två tjejer som kajsa lärt känna under tiden hon vart där, också skitsöta tjejer! skitsnälla.
Vi gick till värdshuset där frukosten skulle serveras, woho! hotellbuffe! :D
Fast jag var inte ett piss hungrig..
08.90 började skolan, vi gick emot skolan. (kändes som att komma in på ett jobb)
möttes av stolar och bord, och en stooooor trappa som gick upp till ridhuset. tittade jag vänster såg jag en expedition och en jävla massa tavlor med små russ som vunnit massa lopp. (wångens russ såklart)
Tittade jag höger såg jag en jättestor anslagstavla med massa information på, och även några skåp.

Våran första lektion var svenska, och jag tycker om svenska, bara läraren är bra! Kan ju inte direkt påstå att läraren vi hade fick många plus hos mig.. sur, ignorerade allt prat, sket i att jag var ny, gav oss en jävla sjuk uppgift! Nej, henne trivdes jag inte med. blev jävligt besviken!

Dagen rullade på med lektioner, och olika lärare.

Under datakunskapen kom en kille upp och berättade att skolans två platttever hade blivit stulna, och frågade om vi visste något. Killarna i klassen började skojja om att det var dom och bla bla, läraren skrattade bara?
Sedan började han förklara att det hade vart en bil som hade kört runtrunt kårhuset (aktivitetshuset) och även kört runt stallet och IGENOM ett av stallarna. vafan?!  och att någon hade lämnat fönstret till kårhuset öppet. Det var så dom hade kommit in. Han började dra upp massa gammalt som hade hänt, t.ex att någon hade tagit sig in i ett av stallarna på natten och hittat grön sårspray, och sedan skrivit "till slakt" mm. på alla islandshästar. hur äckligt är inte det?! Jag mådde illa när jag hörde det. Det var för 3 år sedan, och dom har ändå inte skaffat lås till stallarna?  Jag skulle ALDRIG ta upp en häst dit, aldrigaldrig. skulle inte kunna förlåta mig själv om det hände något med min häst på natten, nej fy. Tanken var väll att jag skulle ta upp någon till tvåan eller nått, men aldrig nu. 
Vet inte hur ni uppfattar det men jag fick en uppfattning av att allt var jävligt oseriöst och allting hände under ovetande av lärarna/ansvariga. Jag kännde mig otrygg på en gång.
Kajsa berättade att dom vågar inte ha fönsterna öppen, inte ens ha gardinerna öppna för att då var det allting någon som kom in! KUL! nej verkligen inte.
Jag fick feber i måndags och  låg inne på rummet hela dagarna, ville ju ha fönstret öppet så jag öppnade.
Det här var efter skoltid, och kanske 10 minuter senare flög de en kille in i mitt rum? HAHA.

eh hej, ? 

Han gick i min klass, och frågade om jag var sjuk blabla. sen gick han ut. vafan?
senare samma kväll kom det en till kille inflygandes, men den här gången en trea. och jag satt där i pyjamas och såg ut som ett spöke(!)  han frågade också en massa blabla.
Då kände jag att jag ville stänga fönstret, jag ville ju vara ifred!  och varmt blev det.. kände mig otrygg som fan.

Sen jag blev sjuk har jag bara velat hem, efter två dagar fick jag nog. Så nu sitter jag här hemma och vet inte hur jag ska göra. Jag känner verkligen att jag vill vara kvar här hemma, kan inte beskriva känslan över att få komma hem igen! det var så jävla härligt att se pappa stå där på tågstationen..

Alla säger att jag borde ge det en chans, men grejjen är att jag vill ha den där utbildningen, men att flytta hemifrån ? nejtack. inte än..
Jag trivdes inte med folket, (jag var med dom en dag och pratade med dom som att jag hade känt de flesta hela livet, så pratglada var dom) Kajsa, Martina och Thresia trivdes ju jag med såklart. Men thresia hade kanske ingen plats åt sin häst där uppe, så hon fick välja på att sälja honom eller flytta hem. Lutade åt att flytta hem.

Känslan över att veta att man inte får åka hem efter en lång jobbig skoldag tog död på mig, jag ville bara hem! men jag var fast, kom ingenstans. Bussar in på stan gick bara på fredagar. Mamma sa att jag kan ju åka hem varje helg, men ska jag åka tåg i 7 timmar varje vecka för att få vara hemma 1½ dag?   Jag har verkligen aldrig känt mig så ensam någonsin! trots att jag hade fullt med snälla människor omkring mig. Jag vet inte om jag skulle klara av det, 50% av tiden går åt till att bara vilja hem.. Jag frågade kajsa vad dom gjorde på kvällarna, och efter skolan. Typ inget, vi går runt och tittar vart folket är, och har vi tur kan någon åka in till stan för att köpa något så vi kan baka. Gymmet är alltid upptaget av treorna och dom tittar snett på oss, alla tver är upptagna för att ALLA travmänniskor ska titta på olika travprogram varje dag. Det är inte meningen att skrämma bort dig med roligare än såhär blir det inte, haha. om du inte tar upp häst, men det f¨r vi ju ändå inte göra förns efter höstlovet och det är inte ens säkert att det finns plats för tvårorna väntar på att få ta upp sina sen är det fullt. Och det värsta är att det blir jobbigare för varje dag, man får slut på ideer. och längtar hem som en barnunge..

Jag vet inte om jag skulle klara av det..
Att vara utan bisset, hästarna, kompisarna ja allt.. efter knappt en vecka saknar jag ALLT!
Jag blev alldeles tårögd när jag fick krama om bisset, och tanken på att lämna honom igen tar kål på mig.
Mamma och pappa har försökt stötta, men jag vet vad jag vill.
Så nu måste jag välja, om jag ska flytta hem igen och gå hästgymnaiset, textil&design eller handel. tanken på att få gå här hemma känns hur skönt som helst. men jag får inte ta ett snesteg igen! det är försent för att göra det nu.
Om jag åker upp till wången igen kommer samma visa komma igen... Trivs jag inte på ett ställe från första början så gör jag inte det. Trivs jag vill jag bara tillbaka.  Jag har några dagar på mig att fundera...

Min hela uppfattning om skolan är att den hade inte alls de förväntningar jag hade hoppats/hört !
Jag trodde allting var seriöst, igenomtänkt, planerat och att dom satsade på ungdomar som vill lyckas med ridningen/körningen. jag har bara hört bra saker från wången! Speciellt av Hanna, hon har berättat massa saker som fått mig att längta dit. Jag älskade att prata med henne om wången.
Men till min stora besvikelse var allting tvärtom.. oseriöst, oangagerat mm. alla vuxna försvann efter skoltid? Lärarna RED, ungarna sprang runt och gjorde bus. De vuxna brydde sig inte ens.
Jag känner mig otrygg när jag saker är oseriösa. De hade sagt att efter skolan fanns alltid aktiviteter, bakkvällar, turneringen och ja allt. Kajsa har gått där i 3 veckor nu och har haft lika tråkigt varje dag efter skolan..