Varit en hektisk dag idag! Vaknade halv nio av att Jamila ringde och sa att hon var påväg, panik. Klädde på mig fort som attan och mötte henne precis i grindhålet.. haha. Vi åkte till stallet och fodra alla, sen åkte vi mot Ludvika och Ivar, där vi skulle hämta hem två ston. Vi kom lite för tidigt och Ivar var fortfarande och skodde, så vi gick på stan. i ridkläder. pinsamt. Men det sket vi i :) höhö. När vi kom till Ivar blev vi lite överraskade med att vi skulle rida, han tog in några som han ville vi skulle prova, and so we did. Jag fick bland annat Annies tävlingshäst Nonni, åh vilken härlig! Underbar tölt, han är A-klassad i T2 så ni kan ju tänka er känslan av att bara sitta där i världens tölt, sen fick jag ett svart jättesött sto som hette Vón, hur komiskt ;) superflott och supertrevlig, Jamila och jag log hela turerna tror jag. Sen bar de av hemåt några timmar senare än vi väntat så det blev lite bråttom i stallet när vi väl var hemma, hann iallafall med 2 hästar. Och nu sitter jag här nyduschad, ska börja fixa lite sen kommer Emma&Evelyn och sen blir det utgång! Blir roligt får jag hoppas! Och imorgon ska vi på Kanins 20års fest med rosa-tema, kan också bli roligt ;)

PUSS

Ordet söndag får mig att tänka på grått och regn, trots att det varit sol idag tänker jag så, tråkiga tråkiga söndag. Fast hela den här helgen har varit tråkig, legat i sängen heeela dagarna och kvällarna, kollat igenom varenda disneyfilm, och har kommit fram till att alla disneyfilmer handlar om samma sak, kärlek. Nämn EN disneyfilm som inte handlar om att några  blir kära och lever lyckligt resten av sitt liv? Speciellt Törnrosa, Snövit mm. prinsessor som inte lever som prinsessor och drömmer om sin prins, och plötsligt står prinsen där, och poff älskar dom varandra. Frågan är nu, när ska det hända mig? Okej, jag är ingen prinsessa och disney är tecknat, men det händer ju i verkligheten också har jag märkt, men inte mig. Jag har levt 18 år och aldrig hittat den där prinsen, som tycker jag är en av dom där prinsessorna som är värd att kriga för. Jag lyckas alltid falla för fel killar, vi kan kalla dom grodor. Jag dras till grodor, och stöter bort prinsarna, vafan är det för fel? En gång under mitt artonåriga liv har jag varit så kär så  hela livet förändras, allt förändras, allting handlar om den personen, ingenting annat spelar någon roll. Tyvärr slutade inte den sagan lyckligt, och jag mådde dåligt i över ett halvår, och det svider fortfarande när jag ser honom. Jag blev kär i honom innan jag ens hade pratat med honom.

Nu börjar jag känna att vem som helst duger inte, det gör mig så jävla kräsen vilket är dumt, för jag stöter bort de bästa, för att de inte har utseendet. Om jag ändå kunde bli kär igenom personligheten. Nej, nu ska jag sluta älta det här och försöka få in att det finns så mycket annat i livet än det här! Hoppas jag iallfall.